Idag inleds rättegången mot Svensk Bokhandel och dess chefredaktör Lasse Winkler. Målet gäller en ledare som Lasse Winkler skrev om agenten Niclas Salomonsson, där den senare utpekas som en affärsman med ”tvivelaktiga arbetsmetoder”. Salomonsson kräver ett skadestånd på 150 000 kronor. Åtalspunkten är grovt förtal. Mer info i Journalisten.
Tidskriftspriset gick till Filter, Filter, Filter och Filter. Tidningen fick pris för Årets tidning, årets journalist (Erik Almqvist), årets ad (Ola Carlson) och årets genombrott (Christopher Friman). Motiveringen för priset som Årets tidskrift säger bland annat att Filter ”med humor och suverän stil kittlar sina läsares nyfikenhet”. I senaste numret finns ett reportage som kittlade inte bara läsarna utan också en av huvudpersonerna, en person som inte tyckte om att bli kittlad. Reportaget handlar om utfiskningen av haven och är skrivet av den frilansande grävaren Fredrik Laurin. Huvudpersonen i reportaget är fiskebåtsägaren och fiskhandlaren Coco Belfrage som granskas för sin del i utfiskningen. Granskningen har fått Belfrage att gå till motangrepp, bland annat genom att köpa en egen granskning av Laurins artikel. Granskningen har utförts av sajten Second Opinion. En del av Second opinions affärsidé är att erbjuda de som granskats i medierna ett slags torpedtjänst där en av sajtens reportrar sätter tänderna i artikeln eller inslaget som kunden vill granska. Problemet med Second opinons tjänst är att kunden sedan avgör om granskningen ska publiceras eller inte. Inga felaktigheter, ingen publicering. Det skjuter rejäla hål i trovärdigheten.
Men Coco Belfrage har inte nöjt sig med att anlita torpederna på Second opinion. Han har även gjort klart att ifall texten skulle publiceras på internet så skulle han kunna vidta juridiska åtgärder i en jurisdiktion där lagstiftningen kring förtal ser annorlunda ut. Och hotet har gett effekt. När Medierna intervjuade Fredrik Laurin i lördagens program sa han bland annat att han låtit bli att publicera texten på sin hemsida, vilket han brukar göra, trots att den redan var översatt till engelska. Risken att som frilans bli indragen i en långdragen juridisk process var helt enkelt för stor.
För att få lite längre och förhoppningsvis bättre betalda uppdrag ägnar sig många frilansjournalister åt att lägga anbud. På Reportagebörsen har några av oss för närvarande ramavtal med Vetenskaprådet, Naturvårdsverket och Tillväxtverket. En oroande trend blir allt tydligare i lågkonjunkturens kölvatten: Prisdumpning. Under våren har vi förlorat flera upphandlingar där vi tycker att vi har lagt oss så låg det bara går i pris. Dock finns det alltid någon som lägger sig lägre och oftast betydligt lägre. Allra värst är det dock vid den andra konkurrensutsättning som myndigheterna tillämpar när uppdraget överstiger en viss summa. I dessa fall finns det företag som är beredda att ligga så lågt att det är svårt att förstå hur man över huvud taget kan överleva med en så usel betalning. Ofta hamnar de 40-40 procent UNDER de priser vi tycker att vi har pressat till anständighetens gräns. Man tar sig för pannan och frågar var det ska sluta? Ett race mot botten, där ingen längre kan leva på den här typen av uppdrag. På kort sikt vinner givetvis den som lägger sig lägst det enskilda anbudet, men på lång sikt konkurrerar man ut både andra och i slutändan sig själv, från marknaden.
Att få ett stipendium tillhör högtidsstunderna i frilanstillvaron. Själv lägger jag ner rätt mycket tid på att söka stipendier och har bland annat förärats med två stipendier från Publicistklubben.
Nu tänkte jag söka journalistförbundets kreativitetsstipendium för två veckors vistelse i Arianne Wahlgrens författarhus i Aten. En kollega berättar då att SJF tillämpar en fyraårskarantän. Du kan med andra ord inte få ett stipendium från SJF om du har fått något annat stipendium, oavsett från vem eller hur stort, under de fyra senaste åren.
Kan detta verkligen stämma? Jag slänger iväg ett mejl till Ritha Berg som är ansvarig på SJF. ”Det stämmer”, svarar Ritha.
Jag undrar varför man inte upplyser om detta på sin hemsida. Jag väntar fortfarande på ett svar.
När vi startade Fred var det fortfarande högkonjunktur. Eftersom vi hade ambitionen att Fred skulle bevaka och skriva om frilansbranschen beslutade vi att ta ut en avgift. Vi satte avgiften till 450 kronor. Under förra hösten droppade medlemmarna in i jämn takt och vi kom snabbt upp till 100 medlemmar. När finanskrisen slog till på allvar märkte vi att betalningsviljan dalade, och vi sänkte avgiften till 300 kronor. Nu slopar vi den helt. Framför allt för att vi vill att Fred ska få fler medlemmar, men också för att administrationen med att skicka ut fakturor och påminnelser tar för mycket tid.
Tack alla betalande medlemmar för året som gått. Utan er hade vi inte kunnat producera det material som nu finns på Fred eller kunnat få igång och administrera sidan. Någon ny faktura kommer alltså inte.
Vi hoppas att alla gamla och nya medlemmar ser till att Fred når upp till sin fulla potential som mötesplats och skyltfönster för frilansar och redaktörer. Just nu har Fred 134 medlemmar. Vi hoppas bli många fler.
Nyligen rapporterade vi om att M-magasin ska ge ut ett oneshot om psykologi. Nu ska redaktionen bakom tidningen Språk starta en tidning om psykologi, skriver Journalisten. Modern psykologi ska tidningen heta och det första numret ska komma ut 3 november.
Produktionsbolaget Laika Film och Television tar den grävande journalistiken till biograferna. I slutet av september har deras film Sämre än djur premiär i Stockholm, Göteborg och Malmö. Filmen handlar om ”flator och bögar som lever i hederskultur i Sverige”. Har du själv en idé som kan mynna ut i en dokumentär eller ett grävande reportage kan du ta kontakt med Laika. Här tar de emot idéer.
Talentum, som bland annat äger Affärsvärlden, anser att det finns för lite djuplodande affärsjournalistik. Därför startar förlaget en reportagebyrå för ekonomijournalistik, skriver Dagens Media (som också ägs av Talentum). Stiftelsen Fritt näringsliv är med och sponsrar reportagebyrån som har knutit ett antal frilansar till sig.
Danska Journalisten har intervjuat 15 redaktörer om deras erfarenhet av frilansar. Det är inte någon smickrande bild redaktörerna ger av frilansskrået. Ett stort problem är att frilansar som vill sälja in idéer inte läser på, det vet knappt vilken tidning de hör av sig till och stavar till och med namnet fel. Läs mer här.